onsdag 15 augusti 2012

När jag ändå tänkte på krig

Och fastän dödandet av sina medmänniskor ligger så nära till hands är det för de allra flesta totalt otänkbart att äta deras kött. Ja, jag tycker också att det är makabert med kannibalism. Frågan är varför det är så pass accepterat med mord men inte att äta upp kroppens innanmäte. För egentligen är det ju lika hemskt att äta en människa som att bara döda personen.

Om man ska vara tråkig är det ju inte svårt att förstå varför vi inte äter upp varandra, för det är klart att det aldrig skulle gynna vår art. Men det argumentet håller ändå inte för att bara döda gynnar heller inte vår art.

Men jag vet inte, det är väl känslorna som styr där. Mord sker ju ofta för att förrövaren känner ett enormt hat mot offret, och när livet tagits finns det väl inget intresse i att äta upp hatobjektet. Fast nu ska vi inte vara logiska (den här bloggen skulle aldrig fungera då, det finns ju alltid en tråkig förklaring till de konstiga fenomenen).

Hur som helst så pratade Jenny och jag om det i förrgår, hur man skulle marknadsföra människokött i affärerna om det nu skulle säljas. Nationalitet, ålder, yrken?

Finskt spädbarn (vi äter ju lamm, så varför inte?)
Ungersk mjölkerska
Brittisk tonåring
Polsk elektriker
Ägg från frigående mamma

Och på restuaurangen?
Friterad taliban med jordnötssås
Schweizisk affärsman med slungat sekret
Ugnsbakad rom med senap och ketchup

Förstår ni vad mycket kändisa personers kött skulle kosta! Vad tror ni om "panerad påve" eller "kryddig Kim Jong Il"?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar